Svart kärlek sista delen
En vecka senare.
Nu är vi klara med rättegången. Mannen som våldtog mig heter Torsten Sten. Han ska sitta inne i åtta år. Dock har polisen ännu inte hittat medbrottslingen och Torsten vägrar erkänna vem det är.. Så nu ska han sitta i åtta år. Sen kommer han ut. Om han inte hinner dö innan dess.. Som mig. Jag kommer dö snart. Jag märker hur jag själv blir svagare och svagare för varje dag som går. Ikväll sover Elias hemma hos sig själv. Jag ligger i mammas säng och väntar på att mamma ska komma ut ur badrummet så vi kan sova. Efter ett tag kommer hon ut, hon byter om och lägger sig sedan på sängen bredvid mig. Hon kramar om mig hårt.
-” Mamma..”.
-” Ja gumman”.
-” Jag har slagit rekord i en sak…”
-” Jasså, i vadå?” .
Jag känner hur jag snabbt blir tårögd. Jag får en klump i halsen, men jag biter ihop och säger:
-” Mamma jag är den första Tehranin som blivit svag”.
Jag drar snabbt upp täcket för ansiktet så att hon inte kan se hur jag gråter. Hon drar bort täcket och smeker min kind. Hennes tårar rinner ner sakta för hennes kinder. Hon ler mot mig och säger:
-” Jasmin, nej. Du är inte ensam om det, jag är svag. Förlåt om jag inte har varit den mamman du velat ha. Förlåt för allting, men det var inte meningen att det skulle bli så här. Du skulle ju få uppleva så himla mycket mer. Du får inte lämna mig min underbara flicka. Vad ska jag göra utan dig?”
Vi båda ligger i sängen och gråter högt, vi kramar om varandra och bara tittar på varandra ett tag.
En timme senare.
-” Mamma..”.
-” Ja hjärtat?”
-” Det gör ont nu..”
Mamma reser sig snabbt upp.
-” Vart!? Vart gör det ont Jasmin?”
Jag känner att jag inte kan svara, jag känner hur allting blir dimmigt. Jag blundar och bara andas högt. Jag känner hur mina andetag låter konstiga. Jag känner mig tung i hela kroppen. Jag har ont. Det gör ont innan för bröstet, i magen och i höfterna ner mot fötterna. Jag hör att jag gråter högt. Men jag kan inte se någonting. Jag hör mammas skrik. De låter nästan som en sång. Nu hör jag massa ljud. Inomen kort stund ligger jag i ambulansen mot sjukhuset. Allting blir vitt..
Jag står på en klippa. Jag tittar ner mot vattnet. Jag andas in och ut. Jag känner mig fri. Jag känner ingen smärta. Jag känner ingenting. Jag vänder mig om för att gå iväg. Där står han. Mina fina pappa. Han har inte ändrats ett dugg sen jag såg honom sist. Jag springer fram till honom. Jag kramar om honom hårt. Han blir tårögd och ler mot mig.
-” Min dotter, min skatt. Jag har saknat dig! Du är i säkerhet nu. Du är med mig nu.
Han tar tag i min hand och vi börjar gå i väg. Vi går en bit. Sen stannar han till. ” Titta ” . Säger han och pekar mot ett hus. Det är mammas hus. Jag springer mot huset. Öppnar dörren , ingen är hemma. Jag springer upp till mitt rum. Där i sängen ligger mamma. Hon har mina kläder i hennes händer. Lite då och då luktar hon på dem och skriker högt. Jag går fram till henne. Smeker hennes kind och tittar på henne. Hon ser mig inte, jag förstår det. Jag är en ängel nu. Jag ska vaka över henne. Jag kysser henne på pannan. Plötsligt slutar hon skrika, hon tittar runtomkring i rummet. Jag tror hon förstår att jag alltid kommer vara med henne. Jag tror hon förstår att jag står framför henne nu. Hon tittar ner på golvet, hon ler. Jag går ut ur rummet och ner för trappan. Jag går ut ur huset. Jag börjar gå mot pappa. Han står och ler mot mig. Plötsligt ser jag Elias sitta på bänken utanför mammas hus. Han har händerna för ansiktet och gråter högt. Jag springer fram till honom. Han ser på mig. Han ser mig rakt in i ögonen.
-” Jag älskar dig”. Säger jag.
-” Jasmin kom tillbaka, jag kan inte leva utan dig!” Skriker han högt.
-” Du lever inte utan mig, jag finns här. Men jag ska vara med pappa ett tag nu. Men jag kommer alltid att vara med dig. Snart kommer vi kunna ses helat iden igen. När din tid är inne, okej?” .
Pappa kommer och tar min hand. Jag ler en sista gång mot Elias. Sen börjar jag gå iväg med pappa. Jag vänder mig om och ser att Elias ler mot mig. Jag känner mig lycklig. Jag mår bra. Snart kommer vi att ses alla igen, snart..
Slut
