Del fyra- Sista året "Ayda, jag tänker på ditt bästa! "
Sepideh: Ayda skrik inte, gör som han säger.
När polisen satt på Ayda handbojor, börjar de gå ner mot polisbilen. Där nere är det folksamling som det alltid blir om det kommer nån ambulans eller polisbil...
Polisen sätter Ayda i bilden, sedan sätter han sig själv i och de åker iväg.
Aydas mamma och Sepideh byter fort om och åker sedan efter med buss.
Mona och Dilan är i stan och kollar kläder. Plötsligt hoppar Mona till av att hennes mobil vibrerar i hennes ficka. Hon tar upp mobilen och ser att hon har fått ett sms av Sepideh.
" Mona jag är på väg till polisstationen nu med mamma, Ayda har åkt in för misshandel... Jag hör av mig så fort jag kan, hälsa det till Dilan också, puss älskar dig! "
Mona visar smset till Dilan som hamnar i chok.
Dilan: MISSHANDEL?! INTE IGEN!
Mona: Asså jag förstår inte hur hon alltid hamnar i bråk... Undra med vem?
Dilan: Shit, vad ska vi göra `? Ska vi åkta till polisen eller?
Mona: Nej vad ska vi göra där? Hon sa ju att hon hör av sig så vi väntar och ser.
Dilan: Jalla da, ska vi äta? (stort leende på läpparna)
Mona: Asså HAHA , du äter helatiden fan!
Dilan: Jag vet...
Mona: Hhaha kom älskling, blir det bra med kebab?
Tjejerna små skrattar och går mot Verona.
Gizem har precis kommit fram till den lilla pizzerian Verona. Han går in och letar upp grabbarna som sitter i det vanliga hörnet och pratar och skrattar högt.
Ahem: Nemen titta vem som kommer.
Grabbarna vänder sig mot Gizem och en efter en hälsar dem på honom.
Maco: Bror vad är det som händer?
Gizem: Kaos mannen kaos...
Jones: Latch det fixar sig mannen.
Karim: Ja fan, vi kan sitta barnvakt när du vill.
Killarna skrattar till samtidigt som Ahmed lätt slår till Karim.
Ahmed: Åsna det räcker, han är seriös?
Karim: Ah? Och vad får dig att tro att jag driver?
Ahmed: Förvänta dig inte så mycket, hela du är ett skämt...
Karim: Äh sug av mig!
Gizem: Tro mig om du hade en skulle han ...
Ahmed: Jaa du vi alla vet iallafall SÄKERT att du har en... och att du verkligen använder den. "blink"
Gizem: Käften din åsna, va fan ska jag göra grabbar... på riktigt? Hon ger sig inte hon tänker behålla ungen.
Marco: Sa hon det nyss?
Gizem: Ja, jag försökte snacka med henne och be henne ta bort men nej nej...
Marco: Vilken åsna hon är, jag ska slå sönder henne fan!
Gizem: Lugnm, din tjej fixade henne..."blink"
Marco: Va? Vafan snackar du om?
Jones: Vilken tjej?
Ahmed: Din mamma... Ayda vem tror du?
Marco: Ayda? Vad gjorde Ayda? Vart är hon?
Gizem tar ett djupt andetag och förklarar sedan vad som har hänt.
Ahmed: AAAAAAAAAAAAAAAAAHAHAHAH JAG TYCKTE ATT DIN NÄSA SÅG SVULLEN UT!
Gizem: Men kan du dö? Snälla!
Karim: Hahah men mannen vad hände med Amanda? Dog hon?
Gizem: Är du dum? Hon såg iallfall grovt misshandlad ut... Men hon ligger på sjukhus nu... Vi får se vad som händer.
Marco: Mannen du skulle låta henne dö, så skulle du slippa skiten också...
Gizem: Din guzz sa exakt samma sak.
Marco: Du vet vi är gjorda för varandra. "blink"
Jones: Aah, båda lika dumma!
Marco: Fick de av dig broriii.
Jones: Hööösssh!
Ahmed: Jalla Gizem, ska du käka nåt eller? Vi taggar till mig grabbar , ingen är hemma.
Gizem: Tror du jag kan äta nu när allt det här händer, kom då vi går.
Karim: AAAAAAAh habibi kom gråt i mina armar.
Gizem: Din bög, jalla grabbar.
Killarna reser sig upp och går mot dörren då de stötter på Dilan och Mona.
Dilan: Nemen tjenare grabbar!
Jones: Ohoo, jalla sätt er igen, nu vi ska snacka med dom här i två år också.
Marco: Vafan är det med dig? Mens hayati ?
Jones slår till sin bror som skrattar till.
Mona: Nej gå ni, vi ska inte hålla er kvar. Iallfall inte er tre. (pekar på Gize,Marco och Jones)
Mona: Men ni därimot, ni är skylldiga oss någonting.
Ahmed och Karim tittar på varandra , men ingen av dem förstår vad Mona menar.
Ahmed: Vad säger hon?
Karim: Walla bror jag fattar inte.
Dilan: Varför är jag inte chokad...
Karim: Nej ärligt vad menar ni?
Ahmed: Ja fan vad säger ni.
Mona: Ni driver?
Marco: Ser det ut som om dom driver? Förvänta er inte att de ska komma ihåg saker.
Ahmed: Jaa du också, du och din bror är inte bättre.
Karim: Eller hur! Dum och dummare!
Dilan: Ni ska springa i kalsonger ute? Kommer ni inte ihåg?
Karim: AAAAHAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!
Ahmed: Kunde ni inte sagt det tidigare? Uff jag tänkte igenom hela mitt liv fan!
Tjejerna skrattar, killarna gör detsamma.
Dilan: Riktiga rees, jag svär...
Gizem: Ey tjejer, vart är Sepideh och Ayda?
Mona: Vet ni inte?
Gizem: Nää...
Dilan: Polisstationen...
Gizem: Va? Varför?
Mona: Aa, Ayda har tydligen misshandlat någon...
Marco: Shit Amanda...
Mona: VA?
Ahmed: Jaa, Gizem gick mellan när Ayda gjorde det i parken, säkert därför de är inne nu...
Dilan: Omg, hur är det med Amanda nu då?
Karim: Gud vet...
Mona: Borde vi gå till sjukhuset och kolla till henne?
Dilan: Nej vem bryr sig om henne?
Mona: Men bara för att få reda på hur det är med henne , liksom är hon död?
Gizem: Ja fan... Är ni på?
Grabbarna nickar och de alla går ut och tar bussen mot sjukhuset. På bussen viskar Dilan till Mona.
"Din jävel , jag är så här hungrig och jag han inte ens äta för vi ska till den där bananen..."
Mona skrattar högt och möter snart en blick av Ahmed.
Ahmed: Vad är det som är så roligt?
Dilan: Du!
Ahmed: Pff...
Karim: Tjejer sluta han blir ledsen. "blink"
Mona: Du är väldigt rolig du också Karim. "blink"
Karim: Jag vet, komedi!
Dilan: Ohhh neeej, skräckfilm!
Gizem, Jones och Marco skrattar högt.
Jones: OOUUUF där satt den Dilan!
Dilan blinkar mot Jones.
Samtidigt sitter Sepideh bredvid sin mamma som fyller i massa papper.
Susan(Sepidehs mamma) tar ett djupt andetag och forsätter sedan med nästa papper.
Susan: Varför ska ni alltid hamna i problem?
Sepideh: Ni? Vad har jag gjort?
Susan: Ayda då! Men du är inte mycket bättre du Sepideh, eran pappa skulle absolut inte vara stolt över er två just nu.
Sepideh: Men sluta klaga så jävla mycket!
Susan: Jag orkar inte mer...
Sepideh: Aha!? Lite försent att inse det nu! Det skulle du förstått innan du fick oss, eller kanske du skulle skaffat en frisk man som skulle vara med oss nu, inte en som har canser och lämna sina döttrar!
Sepideh vänder sig om och går mot dörren. Plötsligt stannar hon till och vänder sig om. Hon ser på sin mamma. Susans ögon är nu fyllda av tårar och Sepideh ser hur hon sagta men säkert börjar andas högt. Nästan som om on vore anfådd.
Hon springer tillbaka till sin mamma och kramar om henne hårt.
Sepideh: Mamma förlåt! Snälla förlåt!
Susan: Gumman förlåt om jag inte har gett ert det liv ni förtjänar...
Sepideh: Mamma förlåt! Sluta säg inte så! Vi ska skärpa oss, jag svär vi ska!
Susan kramar om Sepideh men avbryts av att en polis kommer fram till dem.
Polisen: Hej, är du klar med papprerna?
Susan: Ja, här.
Polisen: Tack så mycket. Stanna kvar här så kommer jag strax tillbaka med Ayda.
Susan nickar. Polisen går längst den lilla gröna korridoren och försvinner bakom ett hörn. Hon kommer tillbaka drygt en minut senare med Ayda.
Sepideh springer fram till Ayda och kramar om henne. Efter att tag går Ayda fram till sin mamma och med en låg röst säger hon:
Mamma förlåt...
Susan blir snabbt tårögd och kramar om sin dotter.
Polisen: Susan , jag skulle vilja prata med dig ensam en stund om det går bra?
Susan: Ja visst.
Polisen leder Susan in till ett rum. Ayda och Sepideh sätter sig ner på varsin stol och väntar på deras mamma.
Sepideh: Okej Ayda jalla. Berätta allting nu.
Ayda: Asså Sepideh det har hänt så mycket...
Sepideh: Okej vad? Säg nu.
Ayda sätter igång och berättar allting som har hänt för sin syster. Det slutar med att Sepideh börjar gråta och säger att hon inte vill höra mer.
Ayda: Sepdeh du måste lyssna! Gizem älskar dig! Med hela sitt hjärta! Jag pratade med honom efter att jag slog Amanda och han berätta hur mycket han älskar dig. Du vet hur mycket jag bryr mig om dig och jag har haft så mycket imot dina gammla killar. Men nu tycker jag att du ska satsa på Gizem och stötta honom. Han är sjukt ledsen .
Sepideh: Hur! Hur ska jag vara tillsammans med honom om han ska ha ett barn med Amanda!? Ayda ett barn? Vi är 15-16 , hon kan ju göra abort men hon jävlas ju bara med mig! Hon kommer göra det livet ut om det är så det sista hon gör tills hon få Gizem.
Ayda: Aha så du tänker låta henne vinna?
Sepideh: Ayda det här är ingen tävling...
Ayda: NEJ MEN DU SKA FAN INTE LÅTA HENNE VINNA ÖVER DIG! ÖVER MIN DÖDA KROPP, KOLLA HUR MYCKET JAG HAR FÅTT GÅ IGEN! ALLT DETTA BARA FÖR DIG! AYDA SVARA MIG ÄLSKAR DU HONOM??
Sepideh: Skrik inte!
Ayda: Svara! Älskar du honom?
Sepdieh: Ja..
Ayda: Okej lämna Amanda till mig då.
Sepideh: Du rör inte henne igen ! Hör du det! Aldrig igen! Det här är andra gången vi är här för att du blivit anmäld för slagsmål! Fattar du vad som kommer häda om det händer igen!?
Ayda hinner inte svara innan Susan och polisen kommer ut. De båda slår sig ner vid tjejerna.
Polisen: Nå Ayda. Vad har du lärt dig idag?
Ayda: Att slå sönder de som jävlas med min familj!
Susan: AYDA!
Polisen: Fel, jag frågar igen. Ayda vad har du lärt dig här idag?
Ayda: Att... Våld inte löser någonting!
Polisen: Bra! Nu har jag och din mor kommit överens om att du ska komma hit två gånger i veckan och prata med mig och vi ska prata om hur du har det osv. Är vi överens?
Ayda: Fan heller! Jag vill inte! Varför ska jag göra det för?
Sepideh : Ayda det kanske är bäst så.
Ayda: Fan Sepideh, du ska ju vara på min sida!
Sepideh: Ja jag är! Men detta kanske är det bästa för dig. Ni ska ju bara prata?
Susan: Ayda, jag är rädd för att du inte har något annat val...
Ayda blir tyst och lutar sig bakot i stolen hon sitter på. Hon tittar på polisen. Hon undersöker honom från topp till tå. " Okej om jag inte har nåt val så.."
Polisen: Bra, då ses vi här imorgon vid tre? Så kan vi fika och prata om hur vi ska göra i forsättningen.
Ayda nickar, sedan ställer hon sig upp och går ut. Efter henne går Sepideh.
Susan säger hejdå till polisen och går efter tjejerna.
Samtidigt står killarna vid ingången till sjukhuset och röker. De väntar på Dilan och Mona som står i reception och frågar hur det är med Amanda.
Receptionisten: Jag skickar doktorn till er strax, jag vet ingenting.
Dilan: Okej vi sitter i väntrummet.
Dilan sätter sig i väntrummet och Mona går ut och hämtar killarna.
De alla slår sig ned bredvid Dilan och väntar på doktorn. Tillslut kommer han.
Doktorn: Är det ni som är Amandas kompisar?
Gizam: Aa.
Doktorn: Ni får tyvär inte komma in till henne nu... Endast familjen och hennes mamma sitter med henne, men Amanda mår bra och med tiden kommer hon att må bättre!
Gizem: Aha okej... Och barnet då?
Doktorn: Barnet?
Gizem: Ja? Hon är gravid?
Doktorn: Gravid...?
Gizem: JAA HON ÄR GRAVID ELLER?
Doktorn: Vart har du fått det ifrån?
Gizem: KAN DU SNÄLLA ROPA HIT HENNES MAMMA NUUUUUU!!!!
Doktorn nickar och springer iväg för att hämta Amandas mamma.
Dilan: Om hon ljög , jag kommer rövköra henne!
Mona: Neej omg vafan händer!
Gizem: Ayda hade rätt...
Ahmed: Va? Vad snackar ni om?
Marco: Är det hon som kommer? Är det hennes morsa?
Amandas mamma kommer fram till gänget.
Karin/Amandas mamma) : Kan jag hjälpa er?
Gizem: Är Amanda gravid?
Karin: Gravid? Är du galen? Hon är 15år gammal! Inte fan är hon gravid!
Gizem faller ner på knäna och skriker högt: TAAAAACK GUUUD! TACK TACK TACK!
Hela hänget börjar jubla och klappa i händerna.
Karin; Ni är galna hela gänget, jävla invarndrare! Vet ni någonting om misshandeln? Vem är Ayda?!
Marco: Min tjej, och vi alla stöttar henne till 100 porcent för ärligt talat förtjänar inte din dotter att leva en minut till efter det hon ställt till med!
Karin tänker svara då Ahmed "SH-ar" henne.
Karin: Idioter.
Hon vänder si och går iväg och gängen går ut mot bussen.
Gizem: JAAAA! JAAAAAA!
Karim: Fan, jag såg fram imot ungen ju!
Gizem: KÄFTE ÅSNA JAG SKA INTE BLI PAPPA JA JAAA!!
Ahmed: Käften du också skäm inte ut oss!
Marco: Hänger ni med till oss? Ingen är hemma alla kan sova över hos oss.
Jones: Nej de går inte mamma kommer hem snart, hon messa mig nyss.
Ahmed: Grabbar jag måste tagga.
Dilan: Jag ska också hem.
De alla säger hejdå och alla går hemmot. Alla med ett leende på läpparna. Det största har nog Gizem.
Senar på kvällen ligger Ayda i sängen.
Sepideh komme in till henne.
Ayda: Jag har en dörr för att du inte ska komma in.
Sepideh: Ayda det räcker! Jag vill ditt bästa.
Ayda: K.
Sepideh inser att hon inte orkar prata med Ayda just nu efter den här långa dagen, så hon bestämmer sig för att gå och lägga sig. Det tar inte en lång stund innan systrarna somnar.
Nästa dag.
Susan: AAAAAAAAAYDAAAAAAA!
Ayda hoppar till i sängen
Ayda: Haa, vad?
Susan: Klockan är halv tre, du ska möta honom om en halvtimme ! UPP!
Ayda skyndar sig upp och klär på sig, hon springer ner för trapporna , utan att hälsa på sin mamma sätter hon på sig skorna och springer till bussen. Hon hinner exakt. När hon senare kommit fram är klockan kvart över tre. Hon små springer in i byggnaden då hon stötter på polisen (Hasse) som hon ska ha samtal med vid rulltrappan.
Hasse: Du är sen...
Ayda: Jag försov mig.
Hasse: Nu är fikat slut...
Ayda: Jag är inte hungrig.
Hasse: Men det är jag, jag bor här rakt över gatan vi kan gå över till mig så kan vi prata där också.
Ayda: Whatever...
De båda går över gatan och kommer fram till ett trapphus, de går upp tre våningar och in genom Hasses lägenhet.
Hasse: Slå dig ner på soffan.
Ayda sätter sig på soffan. Det tar inte lång stund innan Hasse sätter sig bredvid henne.
Hasse: Hur mår du?
Ayda: Super...
Hasse: Ayda du är en fin flicka.
Ayda flytter sig en bit ifrån honom , men Hasse flyttar efter. Han lägger sin hand på Aydas lår och rör den uppåt. Ayda ställer sig upp för att gå i väg men Hasse drar ner henne i soffan igen.
Ayda: Släpp mig äckel!
Hasse: Shh, gör bara som jag säger så blir allting bra.
Ayda ser honom rakt in i ögonen , han stirrar tillbaka och efter en kort stund kysser han henne. Han knäpper upp hennes skjorta sagta. Ayda gör all motstånd hon kan men det slutar med att han sätter hanbojor på henne. Sedan känner hon smärta i hela kroppen och börjar skrika högt...
Mona och Dilan är i stan och kollar kläder. Plötsligt hoppar Mona till av att hennes mobil vibrerar i hennes ficka. Hon tar upp mobilen och ser att hon har fått ett sms av Sepideh.
" Mona jag är på väg till polisstationen nu med mamma, Ayda har åkt in för misshandel... Jag hör av mig så fort jag kan, hälsa det till Dilan också, puss älskar dig! "
Mona visar smset till Dilan som hamnar i chok.
Dilan: MISSHANDEL?! INTE IGEN!
Mona: Asså jag förstår inte hur hon alltid hamnar i bråk... Undra med vem?
Dilan: Shit, vad ska vi göra `? Ska vi åkta till polisen eller?
Mona: Nej vad ska vi göra där? Hon sa ju att hon hör av sig så vi väntar och ser.
Dilan: Jalla da, ska vi äta? (stort leende på läpparna)
Mona: Asså HAHA , du äter helatiden fan!
Dilan: Jag vet...
Mona: Hhaha kom älskling, blir det bra med kebab?
Tjejerna små skrattar och går mot Verona.
Gizem har precis kommit fram till den lilla pizzerian Verona. Han går in och letar upp grabbarna som sitter i det vanliga hörnet och pratar och skrattar högt.
Ahem: Nemen titta vem som kommer.
Grabbarna vänder sig mot Gizem och en efter en hälsar dem på honom.
Maco: Bror vad är det som händer?
Gizem: Kaos mannen kaos...
Jones: Latch det fixar sig mannen.
Karim: Ja fan, vi kan sitta barnvakt när du vill.
Killarna skrattar till samtidigt som Ahmed lätt slår till Karim.
Ahmed: Åsna det räcker, han är seriös?
Karim: Ah? Och vad får dig att tro att jag driver?
Ahmed: Förvänta dig inte så mycket, hela du är ett skämt...
Karim: Äh sug av mig!
Gizem: Tro mig om du hade en skulle han ...
Ahmed: Jaa du vi alla vet iallafall SÄKERT att du har en... och att du verkligen använder den. "blink"
Gizem: Käften din åsna, va fan ska jag göra grabbar... på riktigt? Hon ger sig inte hon tänker behålla ungen.
Marco: Sa hon det nyss?
Gizem: Ja, jag försökte snacka med henne och be henne ta bort men nej nej...
Marco: Vilken åsna hon är, jag ska slå sönder henne fan!
Gizem: Lugnm, din tjej fixade henne..."blink"
Marco: Va? Vafan snackar du om?
Jones: Vilken tjej?
Ahmed: Din mamma... Ayda vem tror du?
Marco: Ayda? Vad gjorde Ayda? Vart är hon?
Gizem tar ett djupt andetag och förklarar sedan vad som har hänt.
Ahmed: AAAAAAAAAAAAAAAAAHAHAHAH JAG TYCKTE ATT DIN NÄSA SÅG SVULLEN UT!
Gizem: Men kan du dö? Snälla!
Karim: Hahah men mannen vad hände med Amanda? Dog hon?
Gizem: Är du dum? Hon såg iallfall grovt misshandlad ut... Men hon ligger på sjukhus nu... Vi får se vad som händer.
Marco: Mannen du skulle låta henne dö, så skulle du slippa skiten också...
Gizem: Din guzz sa exakt samma sak.
Marco: Du vet vi är gjorda för varandra. "blink"
Jones: Aah, båda lika dumma!
Marco: Fick de av dig broriii.
Jones: Hööösssh!
Ahmed: Jalla Gizem, ska du käka nåt eller? Vi taggar till mig grabbar , ingen är hemma.
Gizem: Tror du jag kan äta nu när allt det här händer, kom då vi går.
Karim: AAAAAAAh habibi kom gråt i mina armar.
Gizem: Din bög, jalla grabbar.
Killarna reser sig upp och går mot dörren då de stötter på Dilan och Mona.
Dilan: Nemen tjenare grabbar!
Jones: Ohoo, jalla sätt er igen, nu vi ska snacka med dom här i två år också.
Marco: Vafan är det med dig? Mens hayati ?
Jones slår till sin bror som skrattar till.
Mona: Nej gå ni, vi ska inte hålla er kvar. Iallfall inte er tre. (pekar på Gize,Marco och Jones)
Mona: Men ni därimot, ni är skylldiga oss någonting.
Ahmed och Karim tittar på varandra , men ingen av dem förstår vad Mona menar.
Ahmed: Vad säger hon?
Karim: Walla bror jag fattar inte.
Dilan: Varför är jag inte chokad...
Karim: Nej ärligt vad menar ni?
Ahmed: Ja fan vad säger ni.
Mona: Ni driver?
Marco: Ser det ut som om dom driver? Förvänta er inte att de ska komma ihåg saker.
Ahmed: Jaa du också, du och din bror är inte bättre.
Karim: Eller hur! Dum och dummare!
Dilan: Ni ska springa i kalsonger ute? Kommer ni inte ihåg?
Karim: AAAAHAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!
Ahmed: Kunde ni inte sagt det tidigare? Uff jag tänkte igenom hela mitt liv fan!
Tjejerna skrattar, killarna gör detsamma.
Dilan: Riktiga rees, jag svär...
Gizem: Ey tjejer, vart är Sepideh och Ayda?
Mona: Vet ni inte?
Gizem: Nää...
Dilan: Polisstationen...
Gizem: Va? Varför?
Mona: Aa, Ayda har tydligen misshandlat någon...
Marco: Shit Amanda...
Mona: VA?
Ahmed: Jaa, Gizem gick mellan när Ayda gjorde det i parken, säkert därför de är inne nu...
Dilan: Omg, hur är det med Amanda nu då?
Karim: Gud vet...
Mona: Borde vi gå till sjukhuset och kolla till henne?
Dilan: Nej vem bryr sig om henne?
Mona: Men bara för att få reda på hur det är med henne , liksom är hon död?
Gizem: Ja fan... Är ni på?
Grabbarna nickar och de alla går ut och tar bussen mot sjukhuset. På bussen viskar Dilan till Mona.
"Din jävel , jag är så här hungrig och jag han inte ens äta för vi ska till den där bananen..."
Mona skrattar högt och möter snart en blick av Ahmed.
Ahmed: Vad är det som är så roligt?
Dilan: Du!
Ahmed: Pff...
Karim: Tjejer sluta han blir ledsen. "blink"
Mona: Du är väldigt rolig du också Karim. "blink"
Karim: Jag vet, komedi!
Dilan: Ohhh neeej, skräckfilm!
Gizem, Jones och Marco skrattar högt.
Jones: OOUUUF där satt den Dilan!
Dilan blinkar mot Jones.
Samtidigt sitter Sepideh bredvid sin mamma som fyller i massa papper.
Susan(Sepidehs mamma) tar ett djupt andetag och forsätter sedan med nästa papper.
Susan: Varför ska ni alltid hamna i problem?
Sepideh: Ni? Vad har jag gjort?
Susan: Ayda då! Men du är inte mycket bättre du Sepideh, eran pappa skulle absolut inte vara stolt över er två just nu.
Sepideh: Men sluta klaga så jävla mycket!
Susan: Jag orkar inte mer...
Sepideh: Aha!? Lite försent att inse det nu! Det skulle du förstått innan du fick oss, eller kanske du skulle skaffat en frisk man som skulle vara med oss nu, inte en som har canser och lämna sina döttrar!
Sepideh vänder sig om och går mot dörren. Plötsligt stannar hon till och vänder sig om. Hon ser på sin mamma. Susans ögon är nu fyllda av tårar och Sepideh ser hur hon sagta men säkert börjar andas högt. Nästan som om on vore anfådd.
Hon springer tillbaka till sin mamma och kramar om henne hårt.
Sepideh: Mamma förlåt! Snälla förlåt!
Susan: Gumman förlåt om jag inte har gett ert det liv ni förtjänar...
Sepideh: Mamma förlåt! Sluta säg inte så! Vi ska skärpa oss, jag svär vi ska!
Susan kramar om Sepideh men avbryts av att en polis kommer fram till dem.
Polisen: Hej, är du klar med papprerna?
Susan: Ja, här.
Polisen: Tack så mycket. Stanna kvar här så kommer jag strax tillbaka med Ayda.
Susan nickar. Polisen går längst den lilla gröna korridoren och försvinner bakom ett hörn. Hon kommer tillbaka drygt en minut senare med Ayda.
Sepideh springer fram till Ayda och kramar om henne. Efter att tag går Ayda fram till sin mamma och med en låg röst säger hon:
Mamma förlåt...
Susan blir snabbt tårögd och kramar om sin dotter.
Polisen: Susan , jag skulle vilja prata med dig ensam en stund om det går bra?
Susan: Ja visst.
Polisen leder Susan in till ett rum. Ayda och Sepideh sätter sig ner på varsin stol och väntar på deras mamma.
Sepideh: Okej Ayda jalla. Berätta allting nu.
Ayda: Asså Sepideh det har hänt så mycket...
Sepideh: Okej vad? Säg nu.
Ayda sätter igång och berättar allting som har hänt för sin syster. Det slutar med att Sepideh börjar gråta och säger att hon inte vill höra mer.
Ayda: Sepdeh du måste lyssna! Gizem älskar dig! Med hela sitt hjärta! Jag pratade med honom efter att jag slog Amanda och han berätta hur mycket han älskar dig. Du vet hur mycket jag bryr mig om dig och jag har haft så mycket imot dina gammla killar. Men nu tycker jag att du ska satsa på Gizem och stötta honom. Han är sjukt ledsen .
Sepideh: Hur! Hur ska jag vara tillsammans med honom om han ska ha ett barn med Amanda!? Ayda ett barn? Vi är 15-16 , hon kan ju göra abort men hon jävlas ju bara med mig! Hon kommer göra det livet ut om det är så det sista hon gör tills hon få Gizem.
Ayda: Aha så du tänker låta henne vinna?
Sepideh: Ayda det här är ingen tävling...
Ayda: NEJ MEN DU SKA FAN INTE LÅTA HENNE VINNA ÖVER DIG! ÖVER MIN DÖDA KROPP, KOLLA HUR MYCKET JAG HAR FÅTT GÅ IGEN! ALLT DETTA BARA FÖR DIG! AYDA SVARA MIG ÄLSKAR DU HONOM??
Sepideh: Skrik inte!
Ayda: Svara! Älskar du honom?
Sepdieh: Ja..
Ayda: Okej lämna Amanda till mig då.
Sepideh: Du rör inte henne igen ! Hör du det! Aldrig igen! Det här är andra gången vi är här för att du blivit anmäld för slagsmål! Fattar du vad som kommer häda om det händer igen!?
Ayda hinner inte svara innan Susan och polisen kommer ut. De båda slår sig ner vid tjejerna.
Polisen: Nå Ayda. Vad har du lärt dig idag?
Ayda: Att slå sönder de som jävlas med min familj!
Susan: AYDA!
Polisen: Fel, jag frågar igen. Ayda vad har du lärt dig här idag?
Ayda: Att... Våld inte löser någonting!
Polisen: Bra! Nu har jag och din mor kommit överens om att du ska komma hit två gånger i veckan och prata med mig och vi ska prata om hur du har det osv. Är vi överens?
Ayda: Fan heller! Jag vill inte! Varför ska jag göra det för?
Sepideh : Ayda det kanske är bäst så.
Ayda: Fan Sepideh, du ska ju vara på min sida!
Sepideh: Ja jag är! Men detta kanske är det bästa för dig. Ni ska ju bara prata?
Susan: Ayda, jag är rädd för att du inte har något annat val...
Ayda blir tyst och lutar sig bakot i stolen hon sitter på. Hon tittar på polisen. Hon undersöker honom från topp till tå. " Okej om jag inte har nåt val så.."
Polisen: Bra, då ses vi här imorgon vid tre? Så kan vi fika och prata om hur vi ska göra i forsättningen.
Ayda nickar, sedan ställer hon sig upp och går ut. Efter henne går Sepideh.
Susan säger hejdå till polisen och går efter tjejerna.
Samtidigt står killarna vid ingången till sjukhuset och röker. De väntar på Dilan och Mona som står i reception och frågar hur det är med Amanda.
Receptionisten: Jag skickar doktorn till er strax, jag vet ingenting.
Dilan: Okej vi sitter i väntrummet.
Dilan sätter sig i väntrummet och Mona går ut och hämtar killarna.
De alla slår sig ned bredvid Dilan och väntar på doktorn. Tillslut kommer han.
Doktorn: Är det ni som är Amandas kompisar?
Gizam: Aa.
Doktorn: Ni får tyvär inte komma in till henne nu... Endast familjen och hennes mamma sitter med henne, men Amanda mår bra och med tiden kommer hon att må bättre!
Gizem: Aha okej... Och barnet då?
Doktorn: Barnet?
Gizem: Ja? Hon är gravid?
Doktorn: Gravid...?
Gizem: JAA HON ÄR GRAVID ELLER?
Doktorn: Vart har du fått det ifrån?
Gizem: KAN DU SNÄLLA ROPA HIT HENNES MAMMA NUUUUUU!!!!
Doktorn nickar och springer iväg för att hämta Amandas mamma.
Dilan: Om hon ljög , jag kommer rövköra henne!
Mona: Neej omg vafan händer!
Gizem: Ayda hade rätt...
Ahmed: Va? Vad snackar ni om?
Marco: Är det hon som kommer? Är det hennes morsa?
Amandas mamma kommer fram till gänget.
Karin/Amandas mamma) : Kan jag hjälpa er?
Gizem: Är Amanda gravid?
Karin: Gravid? Är du galen? Hon är 15år gammal! Inte fan är hon gravid!
Gizem faller ner på knäna och skriker högt: TAAAAACK GUUUD! TACK TACK TACK!
Hela hänget börjar jubla och klappa i händerna.
Karin; Ni är galna hela gänget, jävla invarndrare! Vet ni någonting om misshandeln? Vem är Ayda?!
Marco: Min tjej, och vi alla stöttar henne till 100 porcent för ärligt talat förtjänar inte din dotter att leva en minut till efter det hon ställt till med!
Karin tänker svara då Ahmed "SH-ar" henne.
Karin: Idioter.
Hon vänder si och går iväg och gängen går ut mot bussen.
Gizem: JAAAA! JAAAAAA!
Karim: Fan, jag såg fram imot ungen ju!
Gizem: KÄFTE ÅSNA JAG SKA INTE BLI PAPPA JA JAAA!!
Ahmed: Käften du också skäm inte ut oss!
Marco: Hänger ni med till oss? Ingen är hemma alla kan sova över hos oss.
Jones: Nej de går inte mamma kommer hem snart, hon messa mig nyss.
Ahmed: Grabbar jag måste tagga.
Dilan: Jag ska också hem.
De alla säger hejdå och alla går hemmot. Alla med ett leende på läpparna. Det största har nog Gizem.
Senar på kvällen ligger Ayda i sängen.
Sepideh komme in till henne.
Ayda: Jag har en dörr för att du inte ska komma in.
Sepideh: Ayda det räcker! Jag vill ditt bästa.
Ayda: K.
Sepideh inser att hon inte orkar prata med Ayda just nu efter den här långa dagen, så hon bestämmer sig för att gå och lägga sig. Det tar inte en lång stund innan systrarna somnar.
Nästa dag.
Susan: AAAAAAAAAYDAAAAAAA!
Ayda hoppar till i sängen
Ayda: Haa, vad?
Susan: Klockan är halv tre, du ska möta honom om en halvtimme ! UPP!
Ayda skyndar sig upp och klär på sig, hon springer ner för trapporna , utan att hälsa på sin mamma sätter hon på sig skorna och springer till bussen. Hon hinner exakt. När hon senare kommit fram är klockan kvart över tre. Hon små springer in i byggnaden då hon stötter på polisen (Hasse) som hon ska ha samtal med vid rulltrappan.
Hasse: Du är sen...
Ayda: Jag försov mig.
Hasse: Nu är fikat slut...
Ayda: Jag är inte hungrig.
Hasse: Men det är jag, jag bor här rakt över gatan vi kan gå över till mig så kan vi prata där också.
Ayda: Whatever...
De båda går över gatan och kommer fram till ett trapphus, de går upp tre våningar och in genom Hasses lägenhet.
Hasse: Slå dig ner på soffan.
Ayda sätter sig på soffan. Det tar inte lång stund innan Hasse sätter sig bredvid henne.
Hasse: Hur mår du?
Ayda: Super...
Hasse: Ayda du är en fin flicka.
Ayda flytter sig en bit ifrån honom , men Hasse flyttar efter. Han lägger sin hand på Aydas lår och rör den uppåt. Ayda ställer sig upp för att gå i väg men Hasse drar ner henne i soffan igen.
Ayda: Släpp mig äckel!
Hasse: Shh, gör bara som jag säger så blir allting bra.
Ayda ser honom rakt in i ögonen , han stirrar tillbaka och efter en kort stund kysser han henne. Han knäpper upp hennes skjorta sagta. Ayda gör all motstånd hon kan men det slutar med att han sätter hanbojor på henne. Sedan känner hon smärta i hela kroppen och börjar skrika högt...
Kommentarer
Trackback
